För att värma upp inför Nordic Sport Science Conference (2017) genomfördes dagen innan en forskardag vid Högskolan i Halmstad. Mötet öppnades av professor Urban Johnson, vetenskapligt ansvarig på konferensen och docent Krister Hertting, organisatoriskt ansvarig på konferensen.
Text: Arne Edvardsson
Först ut av presentatörerna var Professor Shayke Hutzler, Zinman College of Physical Education and Sport Sciences på Wingate Institute, Netanya, Israel. Shayke Hutzler ville utmana våra förutfattade föreställningar och inledde genom att säga ”We are going to see a world of Hybrids”, samtidigt som han visade bilder på sprinters med proteser som tävlade mot idrottare utan fysiska handikapp. Hutzler menade att framtidens hjälpmedel kommer utmana våra uppfattningar om vad fysisk anpassad aktivitet är för något och vad som är normalt.
Att utmana förutbestämda uppfattningar är något som hans eget universitet arbetar aktivt med. Nyligen har de anställt en blind lärare, vilket blivit en succé. Studenterna som studerar fysisk anpassad aktivitet har i och med denna anställning fått ett unikt tillfälle att ta till sig kunskap från en lärare som själv har svårigheter. Vidare berättade Hutzler att detta var ett liknande arbetssätt som även den israeliska militären börjat implementera, genom att ta tillvara på individers unika egenskaper och använda dem fördelaktigt. Militären har upptäckt att personer med ADHD kan vara oerhört kreativa och personer med autism kan sitta på väldigt stor analytisk förmåga och därför har de börjat sätta in dessa personer i specialenheter för att ta tillvara spetskvaliteter.
Efter en kort fikapaus var det dags den världsledande forskaren/psykologen professor Paul Wylleman från Vrije University, Brussels att äntra scenen. Paul Wylleman inledde med att berätta om att det idag ställs allt högre krav på personer som vill arbeta med idrottspsykologi då det finns en bredare idrottspsykologisk kunskap ute bland tränare och klubbar. Det räcker inte längre att bara presentera ”mental skills” utan det krävs att man bidrar med något mer. Man måste visa att man faktiskt kan göra en skillnad. Det är först därefter som klubbar börjar överväga att ta in personer med idrottspsykologisk kompetens på olika uppdrag.
Wylleman beskriver hur hans eget arbetssätt har utvecklats till att allt mer börja interagera ett bredare organisatoriskt perspektiv i sitt tillämpade idrottspsykologiska arbete. Om han upptäcker att det finns ett kommunikationsproblem mellan t.ex. tränare och adept så nöjer han sig inte bara att titta på deras relation utan han vill ”gå djupare” och titta på hela omgivningen för att se de underliggande orsakerna till att kommunikationsbrister uppstår. Han kan säga till tränaren ”ja, vi kommer jobba med er relation men vi kommer kanske också att jobba med hela miljön runt omkring er”.
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
