Välkommen

Svensk Idrottspsykologisk Förening, SIPF, är en intresseförening för svensk idrottspsykologi. Som medlem i SIPF får du:

Medlemstidningen FLOW.
Medlemsbrev via email.
Tillgång till ett nätverk med kompetenta människor inom idrottspsykologin
Information kring idrottspsykologisk forskning, konferenser och annat av vetenskapligt intresse.
Information kring vad som händer inom det tillämpade fältet.
Det senaste om idrottspsykologisk utbildning, både nationellt och internationellt.
Möjlighet att delta på våra olika arrangemang som till exempel konferenser och SIPF-träffar med reducerade priser.

Vill du bli medlem i SIPF? Klicka här!

svenskidrottspsykologi

Mötesplatsen för idrottspsykologi 🤗 Här kan ni följa olika röster från idrottspsykologifältet📣🎶

Jag var professionell fotbollspelare i 20 år och

Jag var professionell fotbollspelare i 20 år och spelade i 4 länder såväl som i Landslaget. Mentaliteten varierade från land till land och lag till lag. Generellt var klimatet mindre personligt och kallare i de större ligorna som jag spelade i. Nåt jag reflekterat över nu när jag slutat spela är att det är spelarna i truppen som får dig att trivas och acklimatisera dig. Klubbarna gör minimalt på den biten. Detta är såklart nåt jag tar med mig i min nya roll, genom att försöka att aktivt hjälpa spelare men också genom att väga in vilka personligheter som passar in i den nuvarande gruppen 😊

När jag var aktiv upplevde jag inte att man jobbade tillräckligt med den mentala delen. Det hände vid ett flertal tillfällen att jag frågade efter hjälp. Klubbarna svarade då att dom skulle kolla på det och återkoppla. Nån återkoppling blev det aldrig och man fick bekämpa demonerna och problemen på egen hand. Som tur var är det här nåt som fotbollen, både på klubbnivå och förbundsnivå, jobbar aktivt med och vill förbättra. I denna ofta bortglömda del av fotbollen, försakar fotbollen många oslipade diamanter, framtida stjärnor.

Vi/jag letar först och främst efter fotbollspe

Vi/jag letar först och främst efter fotbollspelare som har kvaliteter som passar väl in i sättet som vi vill spela fotboll på. När vi hittat en spelare som uppfyller mycket av det vi söker så börjar jag göra jobbet runt spelaren. Det kan vara allt från familjesituation till att prata med tidigare tränare och lagkamrater. Om det fortfarande känns som en bra fit för oss så sätter sig tränaren och pratar fotboll och lagbygge för att dels få en känsla för människan men också förklara vilken roll i laget spelaren är tänkt i.

Vad gäller de psykologiska aspekterna litar vi mycket på magkänslan hos mig och vår tränare när vi träffar spelare, men också på tidigare prestationer i pressade lägen och på samtal med tidigare tränare/lagkamrater. Det är för oss i Norrby IF minst lika viktigt att spelaren passar väl in i vår grupp, har rätt inställning till fotboll/träning som att han är en duktig spelare 😊

Hej! Den här veckan ska jag ta över det här kon

Hej! Den här veckan ska jag ta över det här kontot. Vem är jag då? Lasse Nilsson, 39 år. Idag jobbar jag som Sportchef i Norrby IF @norrbyif_officiell (Superettan).
Jag är uppvuxen i Borlänge. Jag har som aktiv spelare representerat klubbarna, IK Brage, IF Elfsborg, SC Heerenveen, AS St Etienne, Vitesse Arnhem, Aab Aalborg och Norrby IF.
Denna vecka kommer jag dela med mig av mina tankar kring min egen karriär men också kring min roll som sportchef 😊
/ Lasse

Då var det dags för veckans sista inlägg!:) T

Då var det dags för veckans sista inlägg!:)

Tänkte att ni ska få veta lite om vad jag gör nu när jag själv inte spelar längre!

Som jag tidigare skrivit så jobbar jag på skola där jag spenderar mycket tid med de elever som behöver extra stöd & vägledning. Utöver det jobbar jag i hk varbergs ungdomsverksamhet & en del i min roll är rekrytering, vilket fort får mig in på dagens bild.

På måndag startar sportlovet här i Varberg & det innebär att vi har aktiviteter för barnen i stan. Både våra egna medlemmar men även de som ej tillhör föreningen:) vi jobbar för att aktivera så många ungdomar som möjligt eftersom vi anser att det är otroligt viktigt att aktivera våran framtid både fysisk men även mentalt och socialt.

Anledningen till att jag brinner så pass mycket för just barn och ungdomar är för att jag själv räddades av idrotten i unga år då jag hade en destruktiv barndom med föräldrar som levde med missbruk och båda dog när jag var ung.

Påväg ut på fel banor räddade idrotten mig och mitt sätt att betala tillbaka på blir att försöka hjälpa nästa generation. För vi vet inte, kanske finns det fler som hade det som jag & att idrotten är den enda platsen de blir sedda på, får bekräftelse, där de omges av nyktra vuxna som är bra förebilder & mår bra på.

Detta är också en del i att jag är en av föreläsarna hos @inteminmatch där jag pratar om min uppväxt & vad idrotten betytt för mig.

Med denna text vill jag tacka för mig och vem vet, vi kanske ses i någon idrottshall eller på någon föreläsning!:)

Ha det så gott och ta hand om er! Men håll avstånd😉

/ @aulen

Dagens tema Att slå ur underläge & att övervi

Dagens tema

Att slå ur underläge & att övervinna mycket med en stark sammansvetsad grupp som strävar åt samma håll!

Från mina tre år i Norge där jag spelade för @haldentopp i Grundigligaen.

Idag ser jag Halden som ”hemma” pga en blandning mellan min uppväxt i Eskilstuna, hur jag hade det i Klubben & de starka banden jag knöt med folk kring klubben & byn.

När jag kom var klubben nykomling i högsta ligan med minst budget, vi spelade våra hemmamatcher i ligans sämsta hall & inga trodde på oss förutom vi spelare & speciellt våran tränare Jonas Wille som dessutom är en av de mest fantastiska personer jag mött på alla sätt & vis! Dessutom en väldigt god vän idag!

Vi satte planenligt upp mål & delmål inför debutsäsongen & vissa tyckte de var offensiva. Ett mål var att INTE tappa poäng på hemmaplan. Vilket vi klarade. Slutade med att vi kom 6:a i serien men åkte ut i kvartsfinal. Året efter hamnade vi på en 4:e plats & gick till semi & förlorade med 1-2 i matcher.

Vem trodde det om lilla Halden. Under mina tre år gick vi till slutspel alla år.

Den största styrkan vi hade var att vi just kändes som en familj. Spelare försvann & nya kom men vi jobbade efter nåt vi kallade ”hth-kultur” som gjorde att det var otroligt enkelt att anpassa sig i gruppen. ”hth-kulturen” var något vi byggde upp tillsammans & handlade om hur vi betedde oss i grupp men även på fritiden. Vi representerade klubben dygnet runt. En annan anledning till att det gick så bra tror jag var att vår tränare var så otroligt bra på att få alla spelare att känna att man bidrog! Det kvittade om du var en unggutt som tillhörde träningsgruppen eller var den största stjärnan. Eller som när jag under en period bara sköt straffar. Alla drog sitt strå till stacken!

Alla spelare fick sin talan hörd, alla kände att man tillhörde laget & alla ”gick i graven för varandra”.

Nu när jag lämnat för några år sedan känner jag fortfarande att jag åker ”hem” på besök till min norska familj vilket jag är otroligt lycklig över.

Även idag landade jag i min tydliga ståndpunkt i vad jag anser är så underbart med idrotten jag fått hålla på med, LAGET!

Att få sätta upp höga mål & krossa barriärer tillsammans!

/ @aulen

Idag backar vi tillbaka bandet 11 år, närmare be

Idag backar vi tillbaka bandet 11 år, närmare bestämt till när jag gjorde min första flytt för min elitsatsning. Från Eskilstuna till Jönköping.

20 år gammal, motiverad till tusen för att se vad som skulle komma.

Jag skulle ta Jönköping med storm!

Första matchen mot Ov Helsingborg börjar lysande & gör 6 mål på 6 skott! vad kan gå fel? Jag presterar ju på topp!

Jag kommer i kontring för mitt 7e mål, bollen sitter där den ska!

”YES” tänker ni säkert...

Enda bekymret är att i landningen efter skottet hör jag ett kras i högra knät & jag faller ned i chock. Vet inte riktigt vad jag känner men börjar kallsvettas & minns att jag inte har nån kraft i benet.

Knät känns annorlunda hela bussresan hem & dagen efter kan jag ej belasta det. Det konstateras att korsbandet är av.

Jag vet ej hur jag ska hantera det. Miljoner tankar går genom huvudet ”när kan jag komma tillbaka”?
”är karriären över”?
”Tänk om jag aldrig mer kan spela”?

Frågorna var många men bestämde mig fort att jag ska tillbaka starkare än någonsin.

Tufft som 20 årig grabb, 30 mil hemifrån se att allt man sett fram emot gå upp i rök.

Stöttningen av fantastiska lagkamrater, ledare, sjukgymnaster & andra i klubben kom att bli avgörande.

Dagarna gick i sjukgymnasten, gymmet, äta & ta sig ner till lagets träning.

Jag hade även tur att min bäste vän från Eskilstuna hade gått till Hallby året innan där jag spenderade resterande ledig tid.

Nog om det. Det ni ser på bilderna är ju nåt helt annat. Bilderna speglar så jag vill minnas min tid i Jönköping.

Med glädje!

Bilderna är från min sista match i Hallbytröjan, en avgörande kvalmatch där jag lyckas göra 16 mål på 17 skott.

Det hade aldrig varit möjligt utan alla underbara medspelare & folk kring klubben som alltid fanns där! kommer för alltid vara tacksam för det & har tagit med mig i min vidare karriär gentemot andra medspelare i liknande situationer:)

Det jag vill landa i är att idrottsrörelsen är av en väldigt betydande roll för många & en stor anledning till att jag valt att fortsätta att arbeta med det jag gör, för att hjälpa andra! Tack för idag 🙂
@hallbyhandboll

/ @aulen

Hej hallå! Jag har suttit & fascinerats av alla

Hej hallå! Jag har suttit & fascinerats av alla ni fantastiska idrottare & era historier här på kontot. Jag har nu fått den stora äran att själv styra skutan några dagar!

Vem är jag då? Jag heter Simon Aulén, 31 år gammal. Jag är en fd elithandbollsspelare från den stolta fristaden Eskilstuna som flyttat runt i Sverige & Norge de senaste 11 åren. Jag la skorna på hyllan efter förra säsongen då jag avslutade min egna elitkarriär i HK Varberg som spelar i handbollsligan.

Under åren har jag hunnit med att representera klubbarna Hk Eskil, Eskilstuna Guif, IF Hallby HK, Halden Topphåndball, IFK Ystad & nu senast HK Varberg.

Idag jobbar jag som ledar & rekryteringsansvarig i Hk Varbergs ungdomsverksamhet & föreläsare för @inteminmatch . utöver det jobbar jag även på en skola i stan.

Jag är väldigt glad över att kunna göra denna övergång till att jobba med ungdomar i idrottens värld men även i skolan.

Mer om det & varför jag brinner för detta kommer ni få mer förståelse för under veckans gång:)

Ni kommer kunna läsa om delar av min egen karriär & vad idrottsvärlden har givit mig under ungdoms & elitkarriär 🙂 med detta sagt vill jag tacka för idag så hörs vi imorgon 🙂

Fotograf: Nicklas Elmrin

Mvh @aulen

Landslagslägret är nu slut och det är dags för

Landslagslägret är nu slut och det är dags för mig att åka hem till Göteborg!
Det har varit ett helt fantastiskt roligt och lärorikt läger, mitt knä har känts bra under hela lägret och jag har lyckats hålla prestationsångest och negativa tankar borta.

Det är också mitt sista inlägg här och då vill jag passa på att tacka för att jag har fått möjligheten att dela med mig av mina tankar och reflektioner kring min långtidsskada. Att få sätta ord på rädslor, oro och funderingar är ett sätt att bearbeta och få en förståelse för sig själv. Mental träning är en oerhört viktig del för att kunna prestera maximalt. Dock tror jag också att det är den viktigaste uppgiften hos våra tränare/coacher att få spelarna så trygga att de vågar misslyckas och att de får växa ur det. Jag tror att idrottspsykologi är en stor och viktig del för prestation och framgång och jag hoppas att det i framtiden kommer ta större plats även i futsalen.

// @nanna_my

👋 Nu så här i efterhand är det faktiskt

👋
Nu så här i efterhand är det faktiskt väldigt mycket positivt jag tar med mig från min långtidsskada. Förutom att det gav mig tid att reflektera och få ordning på mina tankar så fick jag även möjlighet att träna upp min fysik på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.

Ibland kändes dagar som veckor och månader som år under min rehabilitering. Jag saknade futsalen något fruktansvärt och att komma och titta på lagets träningar och matcher och stå vid sidan av gjorde att saknaden blev större. Det var ett evigt lidande. Någonstans där fick jag plötsligt en roll som tränare för mitt lag, där jag höll i vissa träningar men framförallt delade med mig av det jag kunde kring de taktiska bitarna.

Sakta men säkert växte jag in i det och började också se vinningen med att hålla mig ajour med futsalen även om jag inte kunde spela. För er som inte har superbra koll på futsal så är sporten uppbyggd kring taktik. Genom att kolla på extremt mycket futsal så lärde jag mig massor och tillsammans med den erfarenhet av taktik jag lärt mig under min tid som futsalspelare i Italien försökte jag föra vidare min kunskap till mina lagkamrater. Min futsalhjärna gick på högvarv hela tiden.

När tiden var mogen och jag var tillbaka på futsalplanen så var jag inte bara en fysiskt starkare spelare med ett någorlunda bättre psyke utan också en spelare som förstod futsal på ett helt annat sätt än jag tidigare gjort!

Det som jag vill säga med detta är att även om man inte kan utöva sin idrott pga skador så finns det fortfarande så många andra bitar man kan jobba på och som gör att man fortfarande kan vara involverad och utvecklas i det men älskar att göra.

// @nanna_my

Tredje dagen på landslagslägret är igång o

Tredje dagen på landslagslägret är igång och jag njuter av varje sekund jag får vara här!

Så länge jag kan minnas, har jag kämpat med prestationsångest och tog hjälp av en idrottspsykolog första gången när jag var 14 år. Jag har egentligen aldrig fått ordning på de negativa tankarna som surrat sig fast i huvudet på mig. Jag har heller aldrig stannat upp och kunnat njuta av eventuella framgångar utan alltid varit påväg framåt och strävat efter att nå nya mål.

Något som var positivt med min långtidsskada var att jag blev tvungen att stanna till och plötsligt fick jag extremt mycket tid att reflektera. Jag började vända och vrida på hur jag fungerade och fick tillslut ordning på mina tankar och förståelse för min prestationsångest. Jag fick ett annat perspektiv på mitt idrottsutövande.

Därför var jag också säker på att prestationsångesten skulle vara borta när jag kom tillbaka från min långtidsskada och jag bara skulle kunna njuta av att få känna lyckan av att få spela futsal igen. Tji, fick jag för så lätt var det inte! Direkt när jag var tillbaka på planen så började jag genast ställa de alldeles för högt ställda kraven på mig själv. Prestationsångesten fanns där i periferin och det var och är en ständig kamp att inte låta det komma åt mig.

Upp på detta kom också rädslan av att dra korsbandet igen när jag väl var tillbaka på futsalplanen. Tanken på att behöva gå igenom operation och rehab en gång till var hemskt och detta var tankar som jag ständigt brottades med. Någonstans blev plötsligt rädslan för att jag inte skulle våga spela som jag ville och var van vid, så stor att den tog överhanden helt i mitt huvud. Skräcken över att jag skulle vara rädd för närkamper och snabba vridningar förvandlades sakta men säkert till ren och skär ilska. Det gjorde att jag slängde mig ut på futsalplanen och försökte använda min fysik ännu mer än vad jag tidigare gjort. Efter den första ordentliga smällen på knät, släppte rädslan helt och jag var fri.

// @nanna_my

Drömmen om att komma tillbaka till landslaget oc

Drömmen om att komma tillbaka till landslaget och futsalen har blivit till verklighet. Lägret är i gång och det är just detta som jag längtat mest efter under hela förra året.

Den längtan och saknaden har varit min drivkraft under hela min rehabilitering. En annan stor drivkraft var också den förre förbundskaptenen Muffe som fick mig att känna att det var möjligt att komma tillbaka och spela EM redan 8 månader efter operationen. Det gjorde att all tvivel och hopplöshet jag känt bleknade och jag bestämde mig för att ge honom rätt.

Vissa dagar var jag väldigt motiverad och såg målet tydligt framför mig. Andra dagar var outhärdliga och jag kom knappt upp ur sängen och kände bara uppgivenhet. Dessa dagar tvivlade jag till och med på om jag någonsin skulle kunna spela futsal igen och då var jag också ett otrevligt monster mot mina nära och kära. Dessa dagar hade jag inte klarat på egen hand utan stöttning från någon som förstod mig och lyckades dra med mig till gymmet och den ibland extremt tråkiga rehabiliteringen. Det många gånger otacksamma jobbet, tog min sambo @mortenlarsen92 på sig och trots ett tungt och motigt jobb, gav han aldrig upp.

Jag hade turen som hade många människor runt mig som hjälpte mig på olika sätt för att ta mig igenom den här perioden. @karinschro var en av dem som la upp min träning och förstod mig och mina konstiga känningar jag fick i knät eller någon annanstans i kroppen. Hur kan jag någonsin tacka henne för allt hon gjort?

Målet att vara tillbaka på futsalplanen efter 8 månader, lyckades jag nå men EM ställdes in pga Corona. Ska jag vara riktigt ärlig så var knät ändå inte redo för att spela tuffa matcher men det spelade mindre roll eftersom jag var tillbaka och kunde successivt börja träna futsal igen.

// @nanna_my

Godmorgon! Nu sitter jag på tåget på väg till

Godmorgon!
Nu sitter jag på tåget på väg till första landslagssamlingen efter min knäskada och tänker tillbaka på det där sista lägret då mardrömmen blev till verklighet. För exakt 1 år och 3 månader sedan var jag iväg med landslaget senast och som vanligt var det en härligt speciell känsla. Varje träning var fylld av spänning och oro för att inte prestera eller räcka till, glädje att få träna futsal i flera dagar, nyfikenhet på att få lära mig mer och fantastiskt roligt att bara få vara på läger med andra likasinnade.

Och just där och då mitt i allt detta slog mardrömmen till och smärtan i knät talade om att något var riktigt galet. Tankar och känslor radades upp i mitt huvud och plötsligt var allt nattsvart, inget var kul längre, allt hopp var ute.

Så lite mer än ett år efter funderar jag på hur och varför det blev som det blev. Jag minns hur jag innan min skada, pressade mig själv till att vara i toppform både mentalt, tekniskt och fysiskt till landslagssamlingarna. Jag stressade upp mig själv om små tekniska moment inte satt veckorna innan samling, tränade alldeles för mycket och för enformigt för att vara i topptrim och lyssnade inte på min kropp som kändes sliten och gjorde ont.

När jag kom till den där sista samlingen i slutet av oktober 2019 var jag helt nedbruten av all träning och mina ben kändes som två cementklumpar. På den matchförberedande träningen innan landskampen mot Ryssland hamnade jag i en situation och tvingades ändra min riktning i en löpning. Eftersom mina ben var för trötta för att göra jobbet klarade inte knät av att följa med i riktningsförändring. Knät åkte istället åt andra hållet och jag visste direkt att jag inte skulle kunna spela futsal mer den säsongen. All press jag hade lagt på mig själv och all träning hade gett motsatt effekt.

Nu när jag sitter här på väg till landslagssamling igen så kommer fortfarande tankar och känslor som stressar upp mig men jag jobbar ständigt med att få bort dessa. Nu känner jag en trygghet i att jag gjort allt för att komma förberedd eftersom jag tränat bra, allsidigt och kontinuerligt under ett års tid och stegvis ökat träningsmängden med mer allsidig träning.

// @nanna_my

Hejsan svejsan! 👋 Nanna Jansson heter jag och s

Hejsan svejsan! 👋
Nanna Jansson heter jag och spelar futsal för @ifkgoteborgfutsal och @swefutsal . Jag är 27 år, kommer från Borås men är bosatt i Göteborg och studerar till att bli lärare.

Den här veckan kommer ni få följa med mig när jag är iväg på träningsläger med landslaget.

Tyvärr kunde jag inte spela futsal under hela förra säsongen pga en korsbandsskada. Det var en riktig berg-och dalbana under den tiden, både fysiskt men framförallt psykiskt. Så den här veckan tänkte jag dela med mig av mina tankar och upplevelser kring det och min tuffa och utmanande väg tillbaka till futsalen.

// @nanna_my

Nu tar jag och paddlar vidare! Tack för möjlighe

Nu tar jag och paddlar vidare!
Tack för möjligheten att få reflektera och få sätta mina tankar i skrift.
Tack ni som läst och kommenterat mina inlägg.

Jag ser positivt på hur den mentala kapaciteten har tagit sig in i finrummet och är något fler och fler idrottare arbetar mer med.

Genom olika sätt att arbeta och stärka sin mentala förmåga kan en atlet förbättra sin prestation och därmed vinna över en fysiskt överlägsen motståndare.

Jag har tagit fasta på följande:
- Du får vara orolig och nervös men kunna kontrollera att du inte blir rädd för den uppgift du ska utföra.
- Träna på dina svagheter och genom det lyft din lägsta nivå.
- All träning är inte alltid kul men utveckling är det
- Omge dig av personer som stärker dig och ger dig en trygghet och sparring vid träning och tävling.
- Öva upp din förmåga att se möjligheter och fokusera inte på saker som du inte rår över som material och banor.
- Fira segrar, framsteg och pers.
- Skapa rutiner som ger trygghet
- Se till att musiken ger rätt sorts känsla
- Hungriga vargar jagar bäst och ensam är inte stark.

Våga ge dig själv förutsättningar för att lyckas!
Som vi säger i femkampen : Tvekan dödar!
Vänligen Cissi
#svenskidrott #idrottspsykologi #SIPF
Foto: @anton_sailordiver Eckenförde 2015

Drivs du av rädslan att förlora eller av viljan

Drivs du av rädslan att förlora eller av viljan att vinna?

I min träning har jag fått höra att jag drivits av ångest. Många pass som gjorts tidiga mornar innan jobbet, på en stressig lunch eller sen kväll. Passen har genomförts ofta utan hjärta eller engagemang. Det är som att borsta tänderna, det måste göras. Annars tar det dåliga samvetet över. Många träningar har varit borde pass. Jag tänker så här: Ingen kommer göra passen om inte jag gör dem. Jag är bekväm, om jag kan hoppa dem så gör jag det. Därför ger jag mig inte möjligheten till det.

Jag har inte sedan 2010 tävlat en femkampstävling utan att ha haft sjukdom som stört uppladdning eller knäproblem. Jag vet att det är förknippat med mitt sätt att se på träning. Jag borde ha vilat mer men jag vågade inte. Jag har gråtit av oro och smärta på träningsdagar , kommer kroppen palla en gång till?
Alla de gångerna har @nykvistnaprapati varit där, tejpat, nålat, knådat och gett mig lugnande ord.
Det är som att jag måste bryta ihop, släppa ventilen och sen ladda om. Då är det skönt med en stabil axel och starka nypor att vila sig emot.

Tjusningen med en femkamp är att den som gör flinst misstag vinner. Det finns inte om, men eller kanske. Ett lopp, sen är det över. Det är också det som är läskigt, kommer du jaga eller jagas? Så många måltider med växande mat i munnen innan hinderbanan och livräddningen. Jag vill bara att det ska vara över. Sen när det är gjort, då vill jag göra det igen.

Jag har svårt att skilja på person och prestation. Jag vill infria förväntningarna och vill att andra ska bli glada och stolta över det jag har åstadkommit. I mitt huvud har jag gjort alla misstag i alla grenar, massor av gånger men det är inte där mitt fokus ska ligga. När jag ser tillbaka har jag varit hård mot mig själv, i träning och tävling. Men jag ser också att det gett resultat och då har det alltid känts värt det.

#SIPF
#idrottspsykologi
#svenskidrott
Foto: Anton Thorstensson/Combat Camera/Försvarsmakten Dubbla OS-guld i Sydkorea
Bild 2: Nytejpad och orolig. Dagen innan sista grenen i Sydkorea. Foto: @lisanykvist

- "Du springer för VM-guld nu!" @larstyrbjorn ord

- "Du springer för VM-guld nu!" @larstyrbjorn ord lyfter mig, löpningen känns lätt. Det är någon månad kvar till VM i Rio. Jag är redo, nu ska jag åka dit och hämta hem guldet.

I februari 2014 får jag ett mail.
- Hej, har du sett det här? Hon var dopad i somras. Jag ville bara att du skulle veta. Du förtjänar guldet, jag hoppas att du får det.

Omtumlande. Är i chock och sorg. Det är de känslorna jag kände när fick veta att jag vunnit guldet, sju månader efter tävlingen. Hon som vann åkte fast i doping. Jag borde känna glädje och stolthet. Jag vann, jag är bäst. Men jag känner mig bara lurad.

2002 såg jag dig i Salt Lake, du åkte ursinnigt. Som någon aldrig åkt förut. Ingen annan hade en chans, din glittrande dräkt, flaggan och dina OS-guld. Du åkte senare fast för doping. Dina motståndare var i chock, hur kunde det gå så bra för dig just då? Världens bästa svensk hade inte en chans, drogs sönder och sedan tränade sönder sig. Han fick hem sin medalj på posten, i skymundan. Jag är Per Elofsson, Du är Johan Muhlegg.

Du tog något som borde tillhört mig, utan att skämmas en sekund. Du log och var förvånad, lycklig. Jag var knäckt. Hur kunde du persa nästan 200poäng på ett år? Jag stod maktlös, förnedrad. Du tog mitt världsrekord - du log. Jag var förstummad, omtumlad men glad för dig. Det var inget snack, du var bäst där och då, självklar guldmedaljör. Men nu.

Du tog bort min glädje på den tävlingen, du tog bort min möjlighet att känna stolthet, det ögonblicket att stå längst upp på en prispall och höra nationalsången och sjunga med mitt lag. Det är ögonblick jag aldrig kan få tillbaka.

Doping är inte bara att Du förstör din kropp. Du förstör för så många andra. Du har dopat dig i en sport utan pengar, för oss finns bara äran. Med facit i hand, var det värt det?

Innan 2013 har jag aldrig varit mer laddad, jag tränade och tänkte på den här tävlingen varje dag. Varje gång jag sprang, satt på tunnelbanan eller lagade mat. Jag hoppas att du skäms och att vi aldrig ses igen.

#svenskidrott
#SIPF
#svenskidrottspsykologi
#renidrott
Foto: Anton Thorstensson/Combat Camera/Försvarsmakten

Om att vara oövervinnlig. - Mitt namn är mycket

Om att vara oövervinnlig.

- Mitt namn är mycket och jag vill ha mer, För Sysifos ska till himmlen och genom Eld, orden från Oscar Linnros går på reapet i min mp3. Jag ser mig omkring, året är 2010 och jag ska simma min andra final i rescue medley på VM. Året innan kom jag 2a. Vågar jag drömma om ett guld?

Jag vågar inte tänka på resultat då låser jag mig, höjer musiken, är otroligt nervös men samtidigt känner jag ett lugn. Jag ler och tittar på mina konkurrenter. Jag ska jaga och jag kommer inte ge mig. Känslan av: Ni kan göra vad ni vill, jag kommer inte ge mig gratis. Den känslan stärker mig.

Några gånger vid tävling har jag haft ett flow. En känsla när allt stämmer, huvudet och kroppen är redo. Vill bara tävla, få ge allt och se hur långt jag kan nå.

För att komma dit behövs träning. Visualisering av lopp, skapa pirret i kroppen och hela tiden övertala mig att våga satsa. Hålla kvar fokus på uppgiften och stärkas av motståndarnas trötthet.

Jag har lärt mig att hungriga vargar jagar bäst och jag har varit hungrig. Jag har spurtat ner fysiskt starkare motståndare när de lämnat dörren på glänt. Om jag kan en gång? Då kan jag igen. Ta chansen när den ges!

Att få känna sig oövervinnerlig är den bästa av känslor, en runners high och när man korsar mållinjen/slår handen i kaklet så bubblar känslorna över. Det är en känsla att sträva mot. Hoppas ni känt den också, jaga den och njut!

Foto: Charlotte Pettersson, Lv6, Försvarsmakten
Run-swim-run VM Halmstad 2016
#svenskidrott
#SIPF
#idrottspsykologi

Är du en del av laget eller av jaget? Laganda, e

Är du en del av laget eller av jaget?

Laganda, ett begrepp som ligger mig varmt om hjärtat, förutan den, då hade jag aldrig tränat och tävlat på det sätt som jag gjort. Laget är min familj.

Jag mår bra av umgås med likasinnade personer, få bli sporrad, suga i mig kunskap och få skratta. När jag simmade presterade jag alltid bäst i lag, jag var en medioker inviduell simmare. I laget vågade jag ta risker, pröva och satsa, jag tyckte att jag var skyldig mitt lag det.

I livräddnings- och femkamplaget har detta utvecklats och stärkts. Med starka och uppmuntrande ledare som vågar ge nya individer plats växer ett lag. Vi har tränat tillsammans, utmanat och konkurrerat om platser för tävlingar. Vi har delat med oss av tips och trix, analyserat banor, stärkt varandras svagheter och framförallt hejat på varandra. I det här laget har jag spenderat 10år av mitt liv, sena kvällar, tidiga mornar och resor runt hela jorden.

Jag tror på traditioner och rutin för att stärka ett lag. Att applådera pers, fira segrar, heja med positiva ord och prata om att allt gynnar oss. Jag tycker också om att vi varit ett mixlag av tjejer och killar i olika åldrar. Det har gett en mer avslappnad stämning.

-Regnar det dagen för hinderbana? - perfekt dag för hinderbana.
-Blåser på sjömanskapen? - Perfekt, det har vi tränat på.
-Lyft blicken, lätta steg, tryck på, våga, ge allt.
- Är det något jag vill idag är att tävla i den här grenen.
Ord från min familj längs banan. Starka och uppmuntrande ord.

Jag har sett baksidan i andra lag, utfrysning, mobbning och utskällning av individer som underpresterade. Att inte glädjas åt prestationen och pratat ned någon annans. Sett personer tävla utan att ses av sina kamrater. Dessa individer har sakta brutits ned, misslyckats presterat under sin förmåga.

Så tack Micke, Pontus, Lisa och Gurra för ni trott på mig. Min livräddnings- och Femkampsfamilj för att vi byggt ett starkt lag som flera gånger presterat över sin förmåga.
Som så mycket annat handlar det om inställning, men det är så mycket lättare när flera jobbar mot samma mål.
För laget ger jag allt, eftersom ni gör det för mig.

#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott
Foto: @lisanykvist

Marin femkamp, vad är det? Livräddning, är det

Marin femkamp, vad är det?
Livräddning, är det typ Baywatch?

Frågorna har varit många genom åren, så nu försöker vi räta ut frågetecknen.

För att få tävla för Försvarsmakten måste man ha ett kontrakt genom att vara anställd officer, sjöman, visstid(GSS/T) eller hemvärnssoldat.

Marin femkamp: En av världens tre Försvarsmaktsidrotter, de finns alltså inga civila tävlingar. Grundades i Italien 1954 för att göra sjömän och officerare bättre i sin tjänst. Ett VM har 4 tävlingsdagar, ett nordiska 3 dagar. De fem grenarna är: Hinderbana d9 hinder/h10 hinder, Livräddning 75m, Hindersim d:100m/h125, sjömanskap (bild), amfibielöpning 2,5km med skytte, paddling 100m och granatkastning(d15m/h25m). Du tävlar individuellt och lag, sekunder blir poäng, ju snabbare, ju fler poäng. Sverige är det land som vunnit flest VM-guld genom tiderna.

Jag har världsrekordet i livräddningsgrenen och tagit några världsrekord i Hindersim samt var första kvinna under 50sek(fick ha rekordet i 3min). Jag har varit delaktig i 3 lagguld(2 militärOS 1VM) och inv guld 2013 och 2015. Därutöver flera pallplatser. Senaste tävlingen Militär OS i Wuhan 2019 inv brons, lagsilver och lagbrons i hinderbanestaffet(ny gren)

Livräddning: Försvarsmaktsidrott 2009-2019, finns civilt. Jag gjorde min sista tävling 2016 i Halmstad. Du tävlar i 50m bassäng, distanser är mellan 50-200m + lagkapper. Grenarna innehåller moment med livräddningstorped, fenor, hinder och docka. I hav/sjö har vi grenar som OW simning, löpning, beach sprint+ flags, bräda och surf skii. Grenar körs individuellt och i lag och innehåller ett eller flera moment. Länderna väljer själv om det är både pool och hav eller bara ena disciplinen.

Mitt första VM var 2009 i Montreal. Tog första inv VM guld i pool 2010, har många silver och brons i lag och inv och allt kröntes med ett lagguld i Rescue tub rescue, 2016 i Halmstad. Har några svenska rekord i pool.

Vill ni se mer bilder och klipp?
Kolla in:
@marin5kamp
@military_lifesaving_swe
@idrottiforsvaret
Foto: Rickard Törnhjem,Combat camera/ Försvarsmakten
#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott

Hej! Jag vill tacka tidigare ta-övare för spänn

Hej!
Jag vill tacka tidigare ta-övare för spännande, kloka och personliga inlägg.

Mitt namn är Cecilia Sjöholm(@sulansjoholm) jag är 33 år, jobbar som handläggare på myndighet och gick med i hemvärnet, Försvarsmakten för att få hålla på med mina sporter som elitmotionär.

Jag har representerat och tagit medaljer för Försvarsmakten i militära OS, VM och nordiska mästerskap mellan 2009-2019 i sporterna Livräddning och Marin femkamp (@marin5kamp).

Under denna vecka kommer jag reflektera över begrepp som laganda, att drivas av ångest, oövervinnlighet, att aldrig ge sig, tävlingsglädje och rädsla. Allt detta har mer eller mindre format mig till den idrottare jag är idag.

Ställ gärna frågor!
Ny vecka, nya tag. Nu kör vi!
#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott
Fotocred: @lisanykvist Sydkorea 2015

Ladda in fler bilder... Följ oss på Instagram!