Välkommen

Svensk Idrottspsykologisk Förening, SIPF, är en intresseförening för svensk idrottspsykologi. Som medlem i SIPF får du:

Medlemstidningen FLOW.
Medlemsbrev via email.
Tillgång till ett nätverk med kompetenta människor inom idrottspsykologin
Information kring idrottspsykologisk forskning, konferenser och annat av vetenskapligt intresse.
Information kring vad som händer inom det tillämpade fältet.
Det senaste om idrottspsykologisk utbildning, både nationellt och internationellt.
Möjlighet att delta på våra olika arrangemang som till exempel konferenser och SIPF-träffar med reducerade priser.

Vill du bli medlem i SIPF? Klicka här!

svenskidrottspsykologi

Mötesplatsen för idrottspsykologi 🤗 Här kan ni följa olika röster från idrottspsykologifältet📣🎶

Happy Friday! Vi bjuder en intressant artikel på

Happy Friday! Vi bjuder en intressant artikel på ett aktuellt tema 🙌 Från vårt senaste nummer av medlemstidningen FLOW 🥳
Trevlig helgläsning☀️

Du hittar länk till hela artikeln i vår profil.

#idrottspsykologi #psykologi #flexibilitet #svenskidrott #sipf

Det flödar engagemang hos SIPF:s-studentgrupp vid

Det flödar engagemang hos SIPF:s-studentgrupp vid Högskolan i Halmstad ! 👏🏽

Förra veckan arrangerade studentgruppen en inspirationsträff för framtida idrottspsykologiska rådgivare med Malmö FF och Malmö Universitets Sverker Fryklund som gäst. Syftet med kvällen var att de vetgiriga studenterna skulle få lära sig mer kring vilka möjligheter och utmaningar som en idrottspsykologisk rådgivare kan ställas inför. Isak Evaldsson och Andres Ramos skötte värdskapet snyggt genom att ställa frågor till Sverker.

Detta var studentgruppens tredje inspirationsträff i år och fler träffar med intressanta individer är redan inplanerade. Runt 35 st studenter brukar följa träffarna live och fler tar del av samtalen i efterhand.

Om du är student och intresserad av att se framtida träffar så kan du maila Andres: andgon17@student.hh.se 😃

#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott #sipf21

Vi vill tacka professor Urban Johnson från @hogsk

Vi vill tacka professor Urban Johnson från @hogskolanihalmstad för alla värdefulla inspel på vårt varumärkesplattformsarbete 👨‍🏫 På vårt kommande årsmöte (25 mars) så kommer vi presentera planer på hur denna plattform kan ligga till grund för föreningens fortsatta arbete🇸🇪🤾‍♀️🐕

***

#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott #hälsopsykologi #motionspsykologi

Kära SIPF-följare, Här kommer en inbjudan til

Kära SIPF-följare,

Här kommer en inbjudan till SIPFs årsmöte som kommer att genomföras torsdag den 25 mars digitalt via mötesverktyget Zoom.
I samband med årsmötet har vi dessutom det stora nöjet att få lyssna till Carolina Lundqvist som kommer att föreläsa om Idrottspsykologiska utmaningar i att navigera mellan forskning och praktik.

Tid: Carolinas föreläsning startar kl. 18.00 och efter en kort paus startar årsmötet på samma länk kl. 19.00!
Kostnad: Föreläsningen är gratis men för att du ska ha rösträtt på årsmötet ska medlemsavgiften för 2021 vara SIPF tillhanda senast 20 mars.

Anmälan: till föreläsning och/eller årsmötet sker via webbformulär på vår hemsida senast tisdag 23 mars: svenskidrottspsykologi.se

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Betala in medlemsavgiften genom:
Swish till nummer: 123 216 9399, ange ditt fullständiga namn och därefter texten ”medlemsavgift”.
Eller bankgiro 5377-0392, ange ditt fullständiga namn och därefter texten ”medlemsavgift”.

Medlemsavgifter 2021:
Privatperson 250:-/år
Organisation/företag 400:- /år
Student 150:-/år

Hoppas vi ses den 25 mars! 🙂
/SIPFs styrelse

#idrottspsykologi #SIPF #svenskidrott #psykologi #sipf21 #elitidrott

Hur påverkas vi av förväntningar och press? Så

Hur påverkas vi av förväntningar och press? Såklart väldigt olika från person till person.
Jag växte upp i en liten stad (Borlänge), med en pappa som i stadens lag, IK Brage, hade uppnått ikonstatus efter många fina säsonger i allsvenskan och spel i landslaget. Detta i sig var såklart en press som jag tidigt blev medveten om och var tvungen att hantera. Redan från tidig ålder möttes jag också av den svenska sjukan som kanske många skulle kalla avundsjuka. För mig handlar det mer om inställningen till andras drömmar och framgång, eller kanske framförallt motgång. Jag har alltid känt att många runt mig, även relativt nära mig bara gått och väntat på ett misslyckande så de skulle få chansen att säga, ”vad var det jag sa!”

Mina föräldrar ställde bara ett krav när det kom till idrott. ”Har du åtagit dig något så fullföljer du, inga ursäkter.” Tyvärr ser jag nu föräldrar både till höger och vänster som driver på och lever genom sina barns idrott på ett sätt som får mig att må illa.

Kanske var det den kombinationen som gjorde att jag tog mig så långt som jag gjorde. NOLL prestationskrav hemifrån men ett otroligt driv att motbevisa de som tvivlade.

Under min professionella karriär har jag alltid mått bra av press utifrån. Eldats på av både pressen och kritiken. Även om det såklart påverkat mig negativt vid ett antal tillfällen också.
Dagens ungdomar och elitspelare har en annan situation då de nås av kritiken på ett helt annat sätt än innan på grund av alla sociala medier. Även om jag själv under mina senare aktiva år, var aktiv på sociala medier så var det mer en ny, rolig grej. Klimatet är nu kallare och kritiken har övergått till hån och personangrepp.

Utbildning runt hur vi hanterar denna ständiga flod av åsikter är såklart nåt som samhället generellt måste prioritera.
Vad gäller elitidrottare så tror jag att många vid tidig ålder kommer påverkas tillräckligt mycket negativt för att tappa sugen för sin idrott. En förutsättning för framtiden är att föreningar och förbund aktivt jobbar med ungdomarna gällande hanteringen av sociala medier. Både utgående och inkommande.

Tack för denna vecka! Följ gärna vårt arbete under året på @norrbyif_officiell 😊

Jag var professionell fotbollspelare i 20 år och

Jag var professionell fotbollspelare i 20 år och spelade i 4 länder såväl som i Landslaget. Mentaliteten varierade från land till land och lag till lag. Generellt var klimatet mindre personligt och kallare i de större ligorna som jag spelade i. Nåt jag reflekterat över nu när jag slutat spela är att det är spelarna i truppen som får dig att trivas och acklimatisera dig. Klubbarna gör minimalt på den biten. Detta är såklart nåt jag tar med mig i min nya roll, genom att försöka att aktivt hjälpa spelare men också genom att väga in vilka personligheter som passar in i den nuvarande gruppen 😊

När jag var aktiv upplevde jag inte att man jobbade tillräckligt med den mentala delen. Det hände vid ett flertal tillfällen att jag frågade efter hjälp. Klubbarna svarade då att dom skulle kolla på det och återkoppla. Nån återkoppling blev det aldrig och man fick bekämpa demonerna och problemen på egen hand. Som tur var är det här nåt som fotbollen, både på klubbnivå och förbundsnivå, jobbar aktivt med och vill förbättra. I denna ofta bortglömda del av fotbollen, försakar fotbollen många oslipade diamanter, framtida stjärnor.

Vi/jag letar först och främst efter fotbollspe

Vi/jag letar först och främst efter fotbollspelare som har kvaliteter som passar väl in i sättet som vi vill spela fotboll på. När vi hittat en spelare som uppfyller mycket av det vi söker så börjar jag göra jobbet runt spelaren. Det kan vara allt från familjesituation till att prata med tidigare tränare och lagkamrater. Om det fortfarande känns som en bra fit för oss så sätter sig tränaren och pratar fotboll och lagbygge för att dels få en känsla för människan men också förklara vilken roll i laget spelaren är tänkt i.

Vad gäller de psykologiska aspekterna litar vi mycket på magkänslan hos mig och vår tränare när vi träffar spelare, men också på tidigare prestationer i pressade lägen och på samtal med tidigare tränare/lagkamrater. Det är för oss i Norrby IF minst lika viktigt att spelaren passar väl in i vår grupp, har rätt inställning till fotboll/träning som att han är en duktig spelare 😊

Hej! Den här veckan ska jag ta över det här kon

Hej! Den här veckan ska jag ta över det här kontot. Vem är jag då? Lasse Nilsson, 39 år. Idag jobbar jag som Sportchef i Norrby IF @norrbyif_officiell (Superettan).
Jag är uppvuxen i Borlänge. Jag har som aktiv spelare representerat klubbarna, IK Brage, IF Elfsborg, SC Heerenveen, AS St Etienne, Vitesse Arnhem, Aab Aalborg och Norrby IF.
Denna vecka kommer jag dela med mig av mina tankar kring min egen karriär men också kring min roll som sportchef 😊
/ Lasse

Då var det dags för veckans sista inlägg!:) T

Då var det dags för veckans sista inlägg!:)

Tänkte att ni ska få veta lite om vad jag gör nu när jag själv inte spelar längre!

Som jag tidigare skrivit så jobbar jag på skola där jag spenderar mycket tid med de elever som behöver extra stöd & vägledning. Utöver det jobbar jag i hk varbergs ungdomsverksamhet & en del i min roll är rekrytering, vilket fort får mig in på dagens bild.

På måndag startar sportlovet här i Varberg & det innebär att vi har aktiviteter för barnen i stan. Både våra egna medlemmar men även de som ej tillhör föreningen:) vi jobbar för att aktivera så många ungdomar som möjligt eftersom vi anser att det är otroligt viktigt att aktivera våran framtid både fysisk men även mentalt och socialt.

Anledningen till att jag brinner så pass mycket för just barn och ungdomar är för att jag själv räddades av idrotten i unga år då jag hade en destruktiv barndom med föräldrar som levde med missbruk och båda dog när jag var ung.

Påväg ut på fel banor räddade idrotten mig och mitt sätt att betala tillbaka på blir att försöka hjälpa nästa generation. För vi vet inte, kanske finns det fler som hade det som jag & att idrotten är den enda platsen de blir sedda på, får bekräftelse, där de omges av nyktra vuxna som är bra förebilder & mår bra på.

Detta är också en del i att jag är en av föreläsarna hos @inteminmatch där jag pratar om min uppväxt & vad idrotten betytt för mig.

Med denna text vill jag tacka för mig och vem vet, vi kanske ses i någon idrottshall eller på någon föreläsning!:)

Ha det så gott och ta hand om er! Men håll avstånd😉

/ @aulen

Dagens tema Att slå ur underläge & att övervi

Dagens tema

Att slå ur underläge & att övervinna mycket med en stark sammansvetsad grupp som strävar åt samma håll!

Från mina tre år i Norge där jag spelade för @haldentopp i Grundigligaen.

Idag ser jag Halden som ”hemma” pga en blandning mellan min uppväxt i Eskilstuna, hur jag hade det i Klubben & de starka banden jag knöt med folk kring klubben & byn.

När jag kom var klubben nykomling i högsta ligan med minst budget, vi spelade våra hemmamatcher i ligans sämsta hall & inga trodde på oss förutom vi spelare & speciellt våran tränare Jonas Wille som dessutom är en av de mest fantastiska personer jag mött på alla sätt & vis! Dessutom en väldigt god vän idag!

Vi satte planenligt upp mål & delmål inför debutsäsongen & vissa tyckte de var offensiva. Ett mål var att INTE tappa poäng på hemmaplan. Vilket vi klarade. Slutade med att vi kom 6:a i serien men åkte ut i kvartsfinal. Året efter hamnade vi på en 4:e plats & gick till semi & förlorade med 1-2 i matcher.

Vem trodde det om lilla Halden. Under mina tre år gick vi till slutspel alla år.

Den största styrkan vi hade var att vi just kändes som en familj. Spelare försvann & nya kom men vi jobbade efter nåt vi kallade ”hth-kultur” som gjorde att det var otroligt enkelt att anpassa sig i gruppen. ”hth-kulturen” var något vi byggde upp tillsammans & handlade om hur vi betedde oss i grupp men även på fritiden. Vi representerade klubben dygnet runt. En annan anledning till att det gick så bra tror jag var att vår tränare var så otroligt bra på att få alla spelare att känna att man bidrog! Det kvittade om du var en unggutt som tillhörde träningsgruppen eller var den största stjärnan. Eller som när jag under en period bara sköt straffar. Alla drog sitt strå till stacken!

Alla spelare fick sin talan hörd, alla kände att man tillhörde laget & alla ”gick i graven för varandra”.

Nu när jag lämnat för några år sedan känner jag fortfarande att jag åker ”hem” på besök till min norska familj vilket jag är otroligt lycklig över.

Även idag landade jag i min tydliga ståndpunkt i vad jag anser är så underbart med idrotten jag fått hålla på med, LAGET!

Att få sätta upp höga mål & krossa barriärer tillsammans!

/ @aulen

Idag backar vi tillbaka bandet 11 år, närmare be

Idag backar vi tillbaka bandet 11 år, närmare bestämt till när jag gjorde min första flytt för min elitsatsning. Från Eskilstuna till Jönköping.

20 år gammal, motiverad till tusen för att se vad som skulle komma.

Jag skulle ta Jönköping med storm!

Första matchen mot Ov Helsingborg börjar lysande & gör 6 mål på 6 skott! vad kan gå fel? Jag presterar ju på topp!

Jag kommer i kontring för mitt 7e mål, bollen sitter där den ska!

”YES” tänker ni säkert...

Enda bekymret är att i landningen efter skottet hör jag ett kras i högra knät & jag faller ned i chock. Vet inte riktigt vad jag känner men börjar kallsvettas & minns att jag inte har nån kraft i benet.

Knät känns annorlunda hela bussresan hem & dagen efter kan jag ej belasta det. Det konstateras att korsbandet är av.

Jag vet ej hur jag ska hantera det. Miljoner tankar går genom huvudet ”när kan jag komma tillbaka”?
”är karriären över”?
”Tänk om jag aldrig mer kan spela”?

Frågorna var många men bestämde mig fort att jag ska tillbaka starkare än någonsin.

Tufft som 20 årig grabb, 30 mil hemifrån se att allt man sett fram emot gå upp i rök.

Stöttningen av fantastiska lagkamrater, ledare, sjukgymnaster & andra i klubben kom att bli avgörande.

Dagarna gick i sjukgymnasten, gymmet, äta & ta sig ner till lagets träning.

Jag hade även tur att min bäste vän från Eskilstuna hade gått till Hallby året innan där jag spenderade resterande ledig tid.

Nog om det. Det ni ser på bilderna är ju nåt helt annat. Bilderna speglar så jag vill minnas min tid i Jönköping.

Med glädje!

Bilderna är från min sista match i Hallbytröjan, en avgörande kvalmatch där jag lyckas göra 16 mål på 17 skott.

Det hade aldrig varit möjligt utan alla underbara medspelare & folk kring klubben som alltid fanns där! kommer för alltid vara tacksam för det & har tagit med mig i min vidare karriär gentemot andra medspelare i liknande situationer:)

Det jag vill landa i är att idrottsrörelsen är av en väldigt betydande roll för många & en stor anledning till att jag valt att fortsätta att arbeta med det jag gör, för att hjälpa andra! Tack för idag 🙂
@hallbyhandboll

/ @aulen

Hej hallå! Jag har suttit & fascinerats av alla

Hej hallå! Jag har suttit & fascinerats av alla ni fantastiska idrottare & era historier här på kontot. Jag har nu fått den stora äran att själv styra skutan några dagar!

Vem är jag då? Jag heter Simon Aulén, 31 år gammal. Jag är en fd elithandbollsspelare från den stolta fristaden Eskilstuna som flyttat runt i Sverige & Norge de senaste 11 åren. Jag la skorna på hyllan efter förra säsongen då jag avslutade min egna elitkarriär i HK Varberg som spelar i handbollsligan.

Under åren har jag hunnit med att representera klubbarna Hk Eskil, Eskilstuna Guif, IF Hallby HK, Halden Topphåndball, IFK Ystad & nu senast HK Varberg.

Idag jobbar jag som ledar & rekryteringsansvarig i Hk Varbergs ungdomsverksamhet & föreläsare för @inteminmatch . utöver det jobbar jag även på en skola i stan.

Jag är väldigt glad över att kunna göra denna övergång till att jobba med ungdomar i idrottens värld men även i skolan.

Mer om det & varför jag brinner för detta kommer ni få mer förståelse för under veckans gång:)

Ni kommer kunna läsa om delar av min egen karriär & vad idrottsvärlden har givit mig under ungdoms & elitkarriär 🙂 med detta sagt vill jag tacka för idag så hörs vi imorgon 🙂

Fotograf: Nicklas Elmrin

Mvh @aulen

Landslagslägret är nu slut och det är dags för

Landslagslägret är nu slut och det är dags för mig att åka hem till Göteborg!
Det har varit ett helt fantastiskt roligt och lärorikt läger, mitt knä har känts bra under hela lägret och jag har lyckats hålla prestationsångest och negativa tankar borta.

Det är också mitt sista inlägg här och då vill jag passa på att tacka för att jag har fått möjligheten att dela med mig av mina tankar och reflektioner kring min långtidsskada. Att få sätta ord på rädslor, oro och funderingar är ett sätt att bearbeta och få en förståelse för sig själv. Mental träning är en oerhört viktig del för att kunna prestera maximalt. Dock tror jag också att det är den viktigaste uppgiften hos våra tränare/coacher att få spelarna så trygga att de vågar misslyckas och att de får växa ur det. Jag tror att idrottspsykologi är en stor och viktig del för prestation och framgång och jag hoppas att det i framtiden kommer ta större plats även i futsalen.

// @nanna_my

👋 Nu så här i efterhand är det faktiskt

👋
Nu så här i efterhand är det faktiskt väldigt mycket positivt jag tar med mig från min långtidsskada. Förutom att det gav mig tid att reflektera och få ordning på mina tankar så fick jag även möjlighet att träna upp min fysik på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.

Ibland kändes dagar som veckor och månader som år under min rehabilitering. Jag saknade futsalen något fruktansvärt och att komma och titta på lagets träningar och matcher och stå vid sidan av gjorde att saknaden blev större. Det var ett evigt lidande. Någonstans där fick jag plötsligt en roll som tränare för mitt lag, där jag höll i vissa träningar men framförallt delade med mig av det jag kunde kring de taktiska bitarna.

Sakta men säkert växte jag in i det och började också se vinningen med att hålla mig ajour med futsalen även om jag inte kunde spela. För er som inte har superbra koll på futsal så är sporten uppbyggd kring taktik. Genom att kolla på extremt mycket futsal så lärde jag mig massor och tillsammans med den erfarenhet av taktik jag lärt mig under min tid som futsalspelare i Italien försökte jag föra vidare min kunskap till mina lagkamrater. Min futsalhjärna gick på högvarv hela tiden.

När tiden var mogen och jag var tillbaka på futsalplanen så var jag inte bara en fysiskt starkare spelare med ett någorlunda bättre psyke utan också en spelare som förstod futsal på ett helt annat sätt än jag tidigare gjort!

Det som jag vill säga med detta är att även om man inte kan utöva sin idrott pga skador så finns det fortfarande så många andra bitar man kan jobba på och som gör att man fortfarande kan vara involverad och utvecklas i det men älskar att göra.

// @nanna_my

Tredje dagen på landslagslägret är igång o

Tredje dagen på landslagslägret är igång och jag njuter av varje sekund jag får vara här!

Så länge jag kan minnas, har jag kämpat med prestationsångest och tog hjälp av en idrottspsykolog första gången när jag var 14 år. Jag har egentligen aldrig fått ordning på de negativa tankarna som surrat sig fast i huvudet på mig. Jag har heller aldrig stannat upp och kunnat njuta av eventuella framgångar utan alltid varit påväg framåt och strävat efter att nå nya mål.

Något som var positivt med min långtidsskada var att jag blev tvungen att stanna till och plötsligt fick jag extremt mycket tid att reflektera. Jag började vända och vrida på hur jag fungerade och fick tillslut ordning på mina tankar och förståelse för min prestationsångest. Jag fick ett annat perspektiv på mitt idrottsutövande.

Därför var jag också säker på att prestationsångesten skulle vara borta när jag kom tillbaka från min långtidsskada och jag bara skulle kunna njuta av att få känna lyckan av att få spela futsal igen. Tji, fick jag för så lätt var det inte! Direkt när jag var tillbaka på planen så började jag genast ställa de alldeles för högt ställda kraven på mig själv. Prestationsångesten fanns där i periferin och det var och är en ständig kamp att inte låta det komma åt mig.

Upp på detta kom också rädslan av att dra korsbandet igen när jag väl var tillbaka på futsalplanen. Tanken på att behöva gå igenom operation och rehab en gång till var hemskt och detta var tankar som jag ständigt brottades med. Någonstans blev plötsligt rädslan för att jag inte skulle våga spela som jag ville och var van vid, så stor att den tog överhanden helt i mitt huvud. Skräcken över att jag skulle vara rädd för närkamper och snabba vridningar förvandlades sakta men säkert till ren och skär ilska. Det gjorde att jag slängde mig ut på futsalplanen och försökte använda min fysik ännu mer än vad jag tidigare gjort. Efter den första ordentliga smällen på knät, släppte rädslan helt och jag var fri.

// @nanna_my

Drömmen om att komma tillbaka till landslaget oc

Drömmen om att komma tillbaka till landslaget och futsalen har blivit till verklighet. Lägret är i gång och det är just detta som jag längtat mest efter under hela förra året.

Den längtan och saknaden har varit min drivkraft under hela min rehabilitering. En annan stor drivkraft var också den förre förbundskaptenen Muffe som fick mig att känna att det var möjligt att komma tillbaka och spela EM redan 8 månader efter operationen. Det gjorde att all tvivel och hopplöshet jag känt bleknade och jag bestämde mig för att ge honom rätt.

Vissa dagar var jag väldigt motiverad och såg målet tydligt framför mig. Andra dagar var outhärdliga och jag kom knappt upp ur sängen och kände bara uppgivenhet. Dessa dagar tvivlade jag till och med på om jag någonsin skulle kunna spela futsal igen och då var jag också ett otrevligt monster mot mina nära och kära. Dessa dagar hade jag inte klarat på egen hand utan stöttning från någon som förstod mig och lyckades dra med mig till gymmet och den ibland extremt tråkiga rehabiliteringen. Det många gånger otacksamma jobbet, tog min sambo @mortenlarsen92 på sig och trots ett tungt och motigt jobb, gav han aldrig upp.

Jag hade turen som hade många människor runt mig som hjälpte mig på olika sätt för att ta mig igenom den här perioden. @karinschro var en av dem som la upp min träning och förstod mig och mina konstiga känningar jag fick i knät eller någon annanstans i kroppen. Hur kan jag någonsin tacka henne för allt hon gjort?

Målet att vara tillbaka på futsalplanen efter 8 månader, lyckades jag nå men EM ställdes in pga Corona. Ska jag vara riktigt ärlig så var knät ändå inte redo för att spela tuffa matcher men det spelade mindre roll eftersom jag var tillbaka och kunde successivt börja träna futsal igen.

// @nanna_my

Godmorgon! Nu sitter jag på tåget på väg till

Godmorgon!
Nu sitter jag på tåget på väg till första landslagssamlingen efter min knäskada och tänker tillbaka på det där sista lägret då mardrömmen blev till verklighet. För exakt 1 år och 3 månader sedan var jag iväg med landslaget senast och som vanligt var det en härligt speciell känsla. Varje träning var fylld av spänning och oro för att inte prestera eller räcka till, glädje att få träna futsal i flera dagar, nyfikenhet på att få lära mig mer och fantastiskt roligt att bara få vara på läger med andra likasinnade.

Och just där och då mitt i allt detta slog mardrömmen till och smärtan i knät talade om att något var riktigt galet. Tankar och känslor radades upp i mitt huvud och plötsligt var allt nattsvart, inget var kul längre, allt hopp var ute.

Så lite mer än ett år efter funderar jag på hur och varför det blev som det blev. Jag minns hur jag innan min skada, pressade mig själv till att vara i toppform både mentalt, tekniskt och fysiskt till landslagssamlingarna. Jag stressade upp mig själv om små tekniska moment inte satt veckorna innan samling, tränade alldeles för mycket och för enformigt för att vara i topptrim och lyssnade inte på min kropp som kändes sliten och gjorde ont.

När jag kom till den där sista samlingen i slutet av oktober 2019 var jag helt nedbruten av all träning och mina ben kändes som två cementklumpar. På den matchförberedande träningen innan landskampen mot Ryssland hamnade jag i en situation och tvingades ändra min riktning i en löpning. Eftersom mina ben var för trötta för att göra jobbet klarade inte knät av att följa med i riktningsförändring. Knät åkte istället åt andra hållet och jag visste direkt att jag inte skulle kunna spela futsal mer den säsongen. All press jag hade lagt på mig själv och all träning hade gett motsatt effekt.

Nu när jag sitter här på väg till landslagssamling igen så kommer fortfarande tankar och känslor som stressar upp mig men jag jobbar ständigt med att få bort dessa. Nu känner jag en trygghet i att jag gjort allt för att komma förberedd eftersom jag tränat bra, allsidigt och kontinuerligt under ett års tid och stegvis ökat träningsmängden med mer allsidig träning.

// @nanna_my

Hejsan svejsan! 👋 Nanna Jansson heter jag och s

Hejsan svejsan! 👋
Nanna Jansson heter jag och spelar futsal för @ifkgoteborgfutsal och @swefutsal . Jag är 27 år, kommer från Borås men är bosatt i Göteborg och studerar till att bli lärare.

Den här veckan kommer ni få följa med mig när jag är iväg på träningsläger med landslaget.

Tyvärr kunde jag inte spela futsal under hela förra säsongen pga en korsbandsskada. Det var en riktig berg-och dalbana under den tiden, både fysiskt men framförallt psykiskt. Så den här veckan tänkte jag dela med mig av mina tankar och upplevelser kring det och min tuffa och utmanande väg tillbaka till futsalen.

// @nanna_my

Nu tar jag och paddlar vidare! Tack för möjlighe

Nu tar jag och paddlar vidare!
Tack för möjligheten att få reflektera och få sätta mina tankar i skrift.
Tack ni som läst och kommenterat mina inlägg.

Jag ser positivt på hur den mentala kapaciteten har tagit sig in i finrummet och är något fler och fler idrottare arbetar mer med.

Genom olika sätt att arbeta och stärka sin mentala förmåga kan en atlet förbättra sin prestation och därmed vinna över en fysiskt överlägsen motståndare.

Jag har tagit fasta på följande:
- Du får vara orolig och nervös men kunna kontrollera att du inte blir rädd för den uppgift du ska utföra.
- Träna på dina svagheter och genom det lyft din lägsta nivå.
- All träning är inte alltid kul men utveckling är det
- Omge dig av personer som stärker dig och ger dig en trygghet och sparring vid träning och tävling.
- Öva upp din förmåga att se möjligheter och fokusera inte på saker som du inte rår över som material och banor.
- Fira segrar, framsteg och pers.
- Skapa rutiner som ger trygghet
- Se till att musiken ger rätt sorts känsla
- Hungriga vargar jagar bäst och ensam är inte stark.

Våga ge dig själv förutsättningar för att lyckas!
Som vi säger i femkampen : Tvekan dödar!
Vänligen Cissi
#svenskidrott #idrottspsykologi #SIPF
Foto: @anton_sailordiver Eckenförde 2015

Drivs du av rädslan att förlora eller av viljan

Drivs du av rädslan att förlora eller av viljan att vinna?

I min träning har jag fått höra att jag drivits av ångest. Många pass som gjorts tidiga mornar innan jobbet, på en stressig lunch eller sen kväll. Passen har genomförts ofta utan hjärta eller engagemang. Det är som att borsta tänderna, det måste göras. Annars tar det dåliga samvetet över. Många träningar har varit borde pass. Jag tänker så här: Ingen kommer göra passen om inte jag gör dem. Jag är bekväm, om jag kan hoppa dem så gör jag det. Därför ger jag mig inte möjligheten till det.

Jag har inte sedan 2010 tävlat en femkampstävling utan att ha haft sjukdom som stört uppladdning eller knäproblem. Jag vet att det är förknippat med mitt sätt att se på träning. Jag borde ha vilat mer men jag vågade inte. Jag har gråtit av oro och smärta på träningsdagar , kommer kroppen palla en gång till?
Alla de gångerna har @nykvistnaprapati varit där, tejpat, nålat, knådat och gett mig lugnande ord.
Det är som att jag måste bryta ihop, släppa ventilen och sen ladda om. Då är det skönt med en stabil axel och starka nypor att vila sig emot.

Tjusningen med en femkamp är att den som gör flinst misstag vinner. Det finns inte om, men eller kanske. Ett lopp, sen är det över. Det är också det som är läskigt, kommer du jaga eller jagas? Så många måltider med växande mat i munnen innan hinderbanan och livräddningen. Jag vill bara att det ska vara över. Sen när det är gjort, då vill jag göra det igen.

Jag har svårt att skilja på person och prestation. Jag vill infria förväntningarna och vill att andra ska bli glada och stolta över det jag har åstadkommit. I mitt huvud har jag gjort alla misstag i alla grenar, massor av gånger men det är inte där mitt fokus ska ligga. När jag ser tillbaka har jag varit hård mot mig själv, i träning och tävling. Men jag ser också att det gett resultat och då har det alltid känts värt det.

#SIPF
#idrottspsykologi
#svenskidrott
Foto: Anton Thorstensson/Combat Camera/Försvarsmakten Dubbla OS-guld i Sydkorea
Bild 2: Nytejpad och orolig. Dagen innan sista grenen i Sydkorea. Foto: @lisanykvist

Ladda in fler bilder... Följ oss på Instagram!