”Kan vara obekvämt att ta i frågan men alla behöver vara med och bidra” 

TEXT: Karin Hägglund

Jag cyklar mot Idrottens hus i Stockholm för att intervjua Liselotte Ohlson, chef för Elitidrottsstöd på Riksidrottsförbundet (RF) och Sofia B. Karlsson, sakansvarig för jämställdhet och inkludering på RF. Medan jag trampar snurrar tankarna kring jämställdhet och idrott. Börjar tänka tillbaka på när jag var aktiv och vår dåvarande landslagssponsor enbart hade en manskollektion. Vi damer fick försöka hitta någon storlek som passade någorlunda. Hur jag till slut inte kunde vara tyst och ifrågasatte det utifrån: Hur många av herrarna skulle acceptera att gå runt i en damkollektion? Jag fick faktiskt gehör. Det fanns inget ”ont” bakom det. Vår sponsor hade bara inte tänkt på det. Vi inledde snabbt ett samarbete kring en damkollektion som blev mycket uppskattad. Givetvis var jag glad för det, lite stolt över förtroendet att samarbeta med dem. Men ändå, gör det inte något med en att behöva höja sin röst för att bli sedd och inkluderad? 

Vi på redaktionen har ju känt att jämställdhet är ett självklart tema för FLOW och vårt syfte är ju att bidra till ökad kunskap om jämställdhet. Nu ska det bli spännande att prata med Liselotte och Sofia om hur vi alla, våra prestationer och idrotten påverkas av att vi lever i en ojämställd värld.

Jag inleder med att berätta om mitt exempel om mans- och kvinnokollektioner av kläder och Liselotte hakar på: 

– Jag tycker att ditt exempel beskriver det bra, kläderna skapar norm och sätter även ljus på att jämställdhet är en kunskapsfråga. Så tänker jag. När jag själv var aktiv för många år sedan och även under min tid som förbundskapten och sportchef, alltså jag var så okunnig! Såg inte problemen. Det har blivit så tydligt för mig att det är en kunskapsfråga och även att det är lättare att

möta både män och kvinnor utifrån det perspektivet, att vi kan för lite om det här och behöver lära oss mer. Jag upplevde, framför allt som kvinnlig aktiv, att jag blev dumförklarad på de första jämställdhetsseminarierna för att jag inte såg saker. Eller inte hade sett saker. Och det hade jag ju inte, för jag var så okunnig. Jag kände mig lite trampad på. Så jag tänker att det är som alla andra områden inom idrott, att du kan till exempel inte bli bättre på att springa milen om du inte kan något om träning. På samma sätt behöver vi öka vår kunskap om jämställdhet. Det avdramatiserar även den här frågan som kan kännas jobbig. Det har ju också hänt mycket, kunskapen och medvetandegraden är högre idag än för 10-15 år sedan, även om vi inte är framme än.

Sofia: Jag kan haka på där, den första jämställdhetsplanen skrevs 1989 och i den är det liknande mål som vi har idag.