När Anna Dahlberg och Lina Andersson spurtade hem guldet i sprintstafetten i Turin 2006 var det ett guld Sverige och svensk längdåkning hade väntat länge på. Väldigt länge, hela 18 år.
”Det var en skräll med guld för Lina och mig, så många år hade gått sedan Sverige tog guld och sen var det VI som gjorde det, otroligt häftigt”.
Skribent: Anna Laurell Nash
Längdskidor var väl egentligen inte en familjeangelägenhet från början men det var Annas storasyster Sofia som från början inspirerade Anna att börja köra skidor. Det var hon som var motivationen och moroten, lillasyster ville också bli bra, gå på längdgymnasiet, och köra med de stora. Anna blev både bra och fick köra med de stora, kan man lugnt säga! Tillsammans har systrarna ett stafett guld från SM.
2002 gjorde Anna sitt första OS, ett riktigt bottennapp i karriären som nästan fick henne att sluta. På plats var ett ungt lag som ändå hade erfarenhet av att stå på pallen. Dopingskandaler, förberedelser på hög höjd som floppade och bristande ledarskap gjorde att OS upplevelsen blev allt annat än fantastisk. Karriären stod och svängde efter detta men tillslut bestämde sig Anna ändå för att fortsätta, och tur var väl det för fyra år senare kom skrällen i Turin. Det var förstås fantastiskt roligt. OS i Turin var ett litet, gemytligt OS med underbar stämning. Det passade det Svenska laget, som tog hem hela 7 guld!
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
”Elitidrott är verkligen en balansgång på alla plan” summerar Anna.
