Tanken på gruppdynamik kastar mig tillbaka till kursen i gruppsykologi på psykologprogrammet i Umeå. Något som jag själv upplevde som en touch av ett socialt experiment. Vår klass delades in i grupper och placerades i källarens grupprum med uppgift att skriva en dokusåpa. Dokusåpan skulle handla om just gruppsykologi. Under 4 veckor med totalt 120 timmar tillsammans, fick vi uppleva gruppdynamik i dess riktiga form, utan att vara nära någon form av synergi, även om vi kanske trodde det.
Text: Evelina Biel
Synergi är ändå något som vi – psykologer, idrottspsykologiska rådgivare, beteendevetare och psykoterapeuter – försöker skapa, lära ut och förmedla på några enstaka tillfällen, ofta när det krisar i ett lag eller i en grupp med atleter. Att skapa gruppdynamik verkar också utifrån ses som något simpelt. Jag ser på fotbollsmatchen mellan Sverige och Norge med psykologiska glasögon och reagerar på hur kommentatorn är frustrerad över att dynamiken och samspelet inte fungerar, ”Janne Andersson borde kunna bättre – han kan väl åtminstone få ihop laget”. När jag själv är tränare hinner jag inte vara psykolog samtidigt. Det är svårt att axla dubbla roller. När gruppdynamik ses som något enkelt, lättfixat och självklart är det svårt för oss att skapa en förståelse för varför vi behövs i ett lag eller idrottsgrupp. För vårt jobb kan väl vem som helst klara? Att skapa synergi kan väl inte vara svårt?
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
