I en intervju berättar den ärlige och tämligen rutinerade simtränaren Anne Forsell om hur hon gör för att skapa ett bra team. Den före detta förbundskaptenen för svenska simlandslaget tillika elitklubbtränaren berättar att hon har gått sin egen väg. Hon ger även konkreta tips på hur gruppdynamiska utmaningar kan hanteras och hur hon skapar trygghet i träningsgruppen.
Text: Emil Andersson
© Bildbyrån – Dig kamera
När Anne Forsell får berätta om sig själv så ser hon sig inte som någon traditionell simtränare, förutom kanske de första åren då hon gjorde allt som stod i instruktionsboken. Senare upptäckte hon att allt i instruktionsboken inte alltid stämmer för alla personer i alla sammanhang. I sitt ledarskap är Anne nyfiken på att hitta individers triggerpunkt så att de kan agera så som de vill och hon försöker även koppla ihop fysiologi och psykologi.
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Simning är en sport där simmarna både kan tävla individuellt och i lag, därav är gruppen såklart viktig även här. För att skapa ett bra team tycker Anne det är viktigast att simmarna känner trygghet i gruppen och att de har en plats i gruppen, men även att de känner trygghet till henne som tränare. För att skapa denna trygghet är Anne mån om att lyssna på simmarna, bjuda in till att de får vara med och bestämma samt vara beredd att ändra sig om de har en bra motivering till varför hon ska ändra sig. Det kan t.ex. röra sig om träningspassets innehåll eller struktur, om simmarna kommer på något bättre sätt så är det bra för alla. Hon uppmuntrar simmarna till att våga ta diskussioner och att det är okej att tycka olika. En annan sak Anne tycker är viktigt för att skapa ett bra team är att hon som tränare är ärlig. Hon menar att vara ärlig inte är samma sak som att vara elak, utan att det finns olika sätt att leverera kommentaren på, att det går att säga ärliga saker på ett sätt så att individen inte blir arg eller förnärmad. Anne fick en kommentar av en simmare en gång medan simmaren tränade i vattnet och sa ”Du är inte den snällaste tränaren jag haft men definitivt den ärligaste”, sedan simmade hen vidare.
Vidare, för att skapa en bra gruppdynamik i teamet och således bättre förutsättningar för att prestera, trivas och utvecklas brukar Anne ibland lägga in mönsterbrytande aktiviteter som ingen förväntar sig, på så sätt får de gå utanför sin komfortzon och då kan andra kliva fram, inte bara de bästa simmarna på pappret. Anne prioriterar i övrigt också att så ofta det går göra saker gemensamt som t.ex. vissa återhämtningspass, ha gemensam uppvärmning och avslutning samt att gruppen gemensamt gör andra saker utanför simningen.
Anne har sin bas som klubbtränare men hon har även varit förbundskapten för svenska simlandslaget. På frågan hur hon har jobbat annorlunda med gruppdynamiken i klubblag vs landslag berättar hon att det är en stor skillnad. I klubblaget träffade hon sina atleter varje dag och på så sätt fick hon en mycket djupare relation vilket gör det lättare att se humörskiften och få större förståelse för individen. I landslaget träffade hon inte de aktiva lika ofta, då var det mer intensivt i runt 10 dagar och sen sågs de inte på ett tag igen. På den tiden förväntades hon lära sig allt om simmaren som i vissa fall kanske inte kände trygghet för Anne som tränare än. Utmaningen var alltså inte lika mycket på ett biomekaniskt och fysiologiskt plan utan mer på ett psykologiskt plan.
Bor: Stockholm
Tidigare tränarkarriär: Varit simtränare på elitnivå i sammanlagt 24 år, i fem stycken föreningar och även som förbundskapten för svenska simlandslaget. Som tränare fick hon uppleva tre OS, samt flertalet EM och VM.
Nuvarande sysselsättning: Projektledare och utvecklare för SweSports, processledare för Sveriges paralympiska kommitté samt coach och föreläsare för Centrum för Högpresterande System.
Bästa idrottsminne: 2007, när hennes adept Stefan Nystrand slog två världsrekord under samma helg, ett i 50 m frisim och ett i 100 m frisim.
Även om Anne har haft en lång tränarkarriär där hon varit elittränare i sammanlagt 24 år, så finns det såklart saker som även hon hade kunnat göra annorlunda. Om hon hade haft chansen att gå tillbaka i tiden och göra något annorlunda hade det varit att säkerställa att alla berörda ledare och idrottare har samma värdering och intention med arbetet som ska göras. Om t.ex. två ledare har helt olika värderingar och intention med träningsupplägg och träningsinnehåll så blir det direkt svårare att jobba tillsammans som ett team. I vissa fall kanske de två ledarna har samma mål men sen kan tillvägagångssätt och handling fram till målen skilja sig mycket och då är det risk för missförstånd, konflikt och ineffektivt ledarskap, menar Anne. Därav kan det vara viktigt att stämma av så att alla vet vart vi är på väg och varför. Ofta kan samma ord betyda olika saker för olika individer, därför menar Anne att det är bra att bryta ner målen ner till minsta ordförklaring så att alla vet vad som ska göras.
En annan grej Anne hade velat göra annorlunda om hon fått chansen är att vara mer vaksam på hur mycket beteende smittar, inte bara hennes beteende utan även gruppens beteende.
Till sist, om Anne får ge något tips till andra tränare kopplat till gruppdynamik så är det att bryta mönster och göra något oväntat när laget/gruppen är inne i en svacka. Det kan vara enkla saker som att på träning börja simma från fel ände av bassängen, springa åt andra hållet, göra en annan uppvärmning eller att på tävling göra något annorlunda på spelarpresentationen. När mönster bryts så snurras det till i hjärnan och det kan vara ett sätt att bryta en nedåtgående spiral, menar Anne. Risken är annars att atleten gör samma sak fast förväntar sig en förändring.
[/ihc-hide-content]
