High five – Ledarskapsperspektivet

Jag är kvinna i en högst fertil ålder, runt trettio år. En tickande bomb? Jag är livsfarlig, med kraften att fullständigt f*cka upp en tävlingssäsong. 

Skribent: Annie Söderberg

Det händer att jag får frågan vad jag jobbar med. När jag svarat kommer ofta reflektionen att det måste innebära mycket jobb och resande. I nästa andetag faller kommentaren – ”då blir det inga barn på ett tag!”. Idrotten åsido är jag väl i det åldersspann där många får frågor om de; funderar på att skaffa barn, om de har barn eller varför de inte har barn. Fair, det är alltså inte oväntat att jag får denna fråga inbäddad i vilket samtal som helst. Det intressanta här är att det mer eller mindre är ett konstaterande, att det i min arbetssituation är omöjligt att ha barn. Olämpligt kanske till och med? Jag ska väl erkänna att min reaktion inte alltid är helt genomskinlig när konstaterandet kommer. Kanske avspeglar mitt ansikte någonting som mer liknar en blandning av förvåning och förstoppning, än neutralitet. Ett ordlöst, men talande svar. Snabbt kommer den tröstande räddningen från frågeställaren – min barnrådgivare – men du har ju tid, du är ju så ung, man kan vänta med sånt, det är lugnt.  [ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]

Jag skulle kunna skratta rakt ut, men jag skärper mig. Okunskap kan man råda bot på och framför mig står tydligt en person med bristfällig kunskap och vag insikt. Jag är inte förälder och skulle därför inte kunna hävda att det inte innebär svårigheter, att det inte skulle vara en stor prövning eller att det kanske för just mig skulle vara en omöjlighet. Det vet inte jag. Men det vet definitivt inte min frågeställare och tillika barnrådgivare heller. Jag vill ha high five istället för ett samtal om vem som ska ersätta mig – om livet skulle komma emellan.

Det finns goda exempel på hur föräldraskapet numera blivit en mer naturlig del av idrotten. Några av dem kan du läsa om i just denna tidning. Påståendet kring omöjligheten att ha ett familjeliv i kombination med idrott börjar många inse är en felaktig tolkning och en skröna. Ändå, hänger mycket gammalt kvar i kulisserna. 

/Annie Söderberg, Förbundskapten Mountainbike

[/ihc-hide-content]

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.