Vad är det som gör self-compassion så intressant? Är detta någonting för idrottare och i så fall varför? Någon som kan ge svar är Dr. Amy Baltzell, “Clinical Associate Professor” och “Coordinator of the Sports Psychology Specialization” vid Boston University, som bland annat skrivit böckerna “The Power of Mindfulness” och “Living in the Sweet spot”.
Text: Annie Söderberg
Hur gifter sig self-compassion med idrott?
När du som idrottare har self-compassion medan du lider, hjälper det dig att stanna ”in the game”. Istället för att ge upp när det är emotionellt svårt – när du är så arg eller upprörd att du inte kan fokusera – erbjuder du dig själv istället self-compassion och kan på det viset bli balanserad och redo även i de svåraste stunderna, säger Amy Baltzell.
Det kanske låter hårt att använda uttrycket “lider”, men visst innehåller både livet och idrotten lidande. Ibland känns det som att armar och ben ska trilla av kroppen för att de är så trötta, som att du bara vill ge upp och sluta eller att du inte var så bra på en tävling som du hade velat. Många gånger i dessa sammanhang hörs uttryck som “det är bara att bita ihop” och visst kan det vara så att man måste bita ihop och leva med smärtan i stunden. Men det kan också finnas saker som gör att smärtan blir lättare att bära – som self-compassion.
Vad är de vanligaste förutfattade meningarna kring self-compassion?
En vanlig missuppfattning är att self-compassion förslappar dig, får dig att känna dig vek eller att du ser svag ut i andras ögon. Äkta self-compassion är faktiskt den direkta motsatsen. Att kunna vara vänlig mot dig själv när du lider, ger dig istället modet att möta det som händer. Därifrån kan du sedan erbjuda dig själv det du behöver mest. Detta stödjer i slutändan en modig respons till svårigheter. Som Kristen Neff säger — att vara ”self-compassionate” är en radikal handling av generositet. Om du kan hjälpa dig själv, är du inte i samma behov att begära hjälp från andra lika ofta, säger Amy Baltzell.
Så om self-compassion kan vara en så pass viktig pusselbit för att våga möta svårigheter – Hur kommer det sig att många ändå sänker sig själva i samband med att de tittar på en resultatlista, att de är hårda mot sig själva i stunder de egentligen behöver fokusera på uppgiften framför?
Amy Baltzell menar att det inte är omöjligt att idrottarens förmåga att använda self-compassion ibland skiljer sig mellan livet i stort och inom idrotten. Baltzell berättar att — när vi bryr oss djupt om någonting (som idrott) kan det leda till höga förväntningar och en mer negativ reaktion till nederlag… Då kan det ibland vara lättare att vara vänlig mot sig själv när insatserna inte är lika höga.
Hur märker man om en idrottare är i behov av att praktisera self-compassion?
Om de är för hårda mot sig själva efter att de gjort ett misstag eller förlorat.
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
