Casper Plass har levt skateboard hela sitt vuxna liv, och lite till. Han beskriver sig själv som tredje generationens skejtare och hans passion för sporten går inte att ta miste på. I hemlandet Danmark fanns ingen inomhusramp, vilket förde honom till Stockholm och Fryshuset -96, där han är kvar och driver hallen idag.
Skribent: Anna Laurell Nash
”Det var brorsan som kom hem med en skateboard första gången, jag testade och det blev ganska snabbt det enda jag gjorde.”
Casper var som bäst (tycker han själv) är han var runt 32 men som 19 åring trodde han att han skulle vara slut vid det laget. Branschen var ung och den allmänna uppfattningen var att man var slut som skejtare vid 25 års ålder. Idag har man en helt annan bild. De som var proffs då är 50 bast idag och håller fortfarande på.
”För mig är skateboard inte träning, det är passion.”
Och passion kan man hålla på med tills benen skriker av mjölksyra. Det är ofta då – när man egentligen är för trött för att stå på brädan – man åker förbi den där parkbänken… plötsligt sitter allt, man får flow.
Skateboard är trendigt i perioder. Folk kommer och går vidare. De som är intresserade på riktigt stannar. Men kan man verkligen prova skateboard när man är vuxen, kommer man inte bara att bryta foten då, undrar jag.
Casper skrattar och säger ”Nej. Klart alla kan köra skateboard. Och strunta i de enklare varianterna, att köra skateboard på riktigt är helt klart värt det i längden även om det är lite svårare i början.”
Idag tänker de bästa skejtarna mer på helheten. När SOK, Sveriges Olympiska Kommitté gick in och gjorde fystester på åkarna hade de värden som var förvånande höga – VO2 Max på 65 ml och starka kroppar. En ”elitåkare” skejtar sex dagar i veckan sex timmar om dagen. Men gymmet har också blivit vardag för en del. För även om skateboard handlar om hur det känns, hur det ser ut och flowet i tricket, så måste man flyga högre och tricken blir allt svårare, berättar han. Det kräver annan träning för att man ska hålla i längden. Medvetenheten har ökat helt enkelt.
Många som skejtade på -70, -80, -90 talet kör fortfarande. Vi har en stor grupp 50 åriga gubbar som kommer till fryshuset och kör.
”Inte allt för sällan har jag 50 åriga gubbar som kommer in till fryshuset och kör, det är ju det roligaste som finns och de undrar alltid efteråt varför de någonsin slutade.”
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
