Tema positiv psykologi: Jag visste direkt att jag ville intervjua tyngdlyftningstränaren Jussi Tukiainen. Efter jag avslutade min tävlingskarriär i karate frågade en vän om jag ville lära mig tyngdlyftning. Han sa: Kom ner till Gruvan!
En vecka senare öppnade jag dörren till en källarlokal vid Sankt Eriksplan. Gruvan visade sig vara smeknamnet på den anrika klubben Stockholm Atletklubb som startades 1905. Där stod Jussi och hade förmågan att se alla, vad som fungerade och hela tiden förstärka det. Han byggde en miljö där fokus och disciplin var självklart (ingen musik på och en lyftare i taget på varje podium). Han fick oss att träna hårt och tro på oss själva. I hans värld blev en missad frivändning ett bra högt drag!
Text: Karin Hägglund
Jag intervjuade Jussi (72år) och hans adept Jessica Borgström (26 år) i Gruvan. De två träffades 2016. Sedan dess har det gått fort. Jessica är nu med i landslaget, tog brons på NM och tävlade på EM i våras.
- Hur är det att ha en så positiv tränare? frågar jag.
- Helt fantastiskt! Jag vet ju att Jussi står bakom mig hundra procent oavsett om jag gör min bästa tävling någonsin eller min sämsta. Att han ändå tror på mig. Men jag behöver och får kritik också. Skillnaden är den att Jussi inte säger vad jag är dålig på, utan vad jag kan jobba på. Han säger: Tänk på det här. Sedan låter han mig träna på det själv ett tag.
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
