Vi mår bra av fysisk aktivitet. En aktiv livsstil kan spela en avgörande roll för folkhälsan, samtidigt som den träning elitidrottare bedriver skulle se mycket annorlunda ut om målet var rena hälsovinster, och inte prestation. Men även för de som inte tränar för prestation, kan anledningen till att vi tränar, ibland vara långt ifrån hälsosam.
TEXT: Cecilia Åkesdotter
Sambanden mellan fysisk aktivitet och hälsa är såklart beroende på vilken typ av träning, intensitet och/eller volym som avses. Idag samsas larmrapporter gällande inaktivitet med farhågor om en ökad hälsohets. Vi läser att det inte är hälsosamt att vara stillasittande, på samma gång som vi varnas om riskerna att fastna i tvångsmässig och överdriven träning.
Dos-responssamband
Dos och respons beskriver hur vi reagerar på en viss koncentration eller mängd av exempelvis träning. Detta brukar visas med en så kallad dos-responskurva. Exakt var nivån ligger för optimala hälsoeffekter för olika former av fysisk aktivitet är inte klarlagt, men negativa hälsoeffekter är större i de yttre delarna; vid en otillräcklig fysisk aktivitet eller vid mycket hög fysisk belastning, där också risken för skador och negativa effekter ökar.
Fysisk aktivitet har visat sig ha en förebyggande effekt som motverkar psykisk ohälsa. Exempelvis har personer som är regelbundet fysisk aktiva lägre nivåer av stress (1) och en lägre risk att drabbas av depressiva symtom (2).
Samtidigt som stödet ökar för att fysisk aktivitet spelar en viktig roll för psykisk såväl som fysisk hälsa, så har samhällsutvecklingen bidragit till mer inaktiva arbetsuppgifter. Det är inte ovanligt att dagens arbetsliv kräver minimalt av rörelse, med fler inaktiva jobb där en arbetsdag ofta spenderas sittandes.
Lagom är bäst?
Hur mycket ska man då träna för att må bra? För varje enskild person påverkas det självklart av många olika individuella förutsättningar, som intressen, sjukdomshistoria, genetiska förutsättningar, ålder, vilken typ av arbete vi har och om träningen bidrar med ett socialt sammanhang.
Den här artikeln är låst
Registrera dig som medlem och betala medlemsavgiften för att få tillgång till våra låsta artiklar!
REFERENSER
1 Perales F, Pozo-Cruz Jd, Pozo-Cruz Bd. Impact of Physi- cal Activity on Psychological Distress: A Prospective Anal- ysis of an Australian National Sample. American Journal of Public Health. 2014; 104(22):e91-e97.
2 Mammen G, Faulkner G. Physical Activity and the Preven- tion of Depression: A Systematic Review of Prospective Studies. American Journal of Preventive Medicine. 2013; 45(5):649-657.
3 Harvey SB, Overland S, Hatch SL, Wessely S, Mykletun A, Hotopf M. Exercise and the Prevention of Depression: Results of the HUNT Cohort Study. Am J Psychiatry. 2018; 175(1):28-36.
4 Pantzar A, Jonasson LS, Ekblom Ö, Boraxbekk C-J, Ek- blom MM. Relationships Between Aerobic Fitness Levels and Cognitive Performance in Swedish Office Workers. Frontiers in psychology. 2018; 9(2612).
5 Mantilla EF, Birgegård A, Clinton D, Kenttä G, Palmberg K, Selenius S. Tvångsmässig träning måste tas på allvar. Läkartidningen. 2018; 115:E7TI.
6 Monell E, Levallius J, Forsén Mantilla E, Birgegård A. Run- ning on empty – a nationwide large-scale examination of compulsive exercise in eating disorders. Journal of Eating Disorders. 2018; 6(1):11.
7 Reardon CL, Hainline B, Aron CM, et al. Mental health in elite athletes: International Olympic Committee consen- sus statement (2019). British journal of sports medicine. 2019; 53(11):667.
